HFD:2026:68

A hade varit häktad på grund av brottsmisstankar och sedermera åtal som riktats mot hen i brottmål. Handläggningen av brottmålen hade delats upp i två olika rättegångar. Hovrätten hade i det först handlagda ärendet i sin dom 13.4.2023 dömt A till 1 år och 2 månader fängelse och med stöd av 6 kap. 13 § 1 mom. i strafflagen ansett att den tid A varit frihetsberövad 16.7.2019–18.5.2020 och 8.4.2021–3.11.2022 innebar att nämnda fängelsestraff var avtjänat i sin helhet. Eftersom A var en i 2 c kap. 5 § 2 mom. i strafflagen avsedd förstagångsförbrytare skulle hen med stöd av nämnda bestämmelse inte av fängelsestraffet i fängelse ha avtjänat ett år och två månader utan endast sju månader.

I det andra ärendet hade hovrätten i sin dom 15.12.2023 dömt A till fängelsestraff i 3 år och 11 månader och som tidpunkt för frihetsberövandet antecknat 16.7.2019–18.5.2020 och 17.3.2021–3.11.2022. När verkställighetsenheten inom Brottspåföljdsmyndigheten verkställde den sistnämnda domen tog man inte i beaktande det fängelsestraff som Helsingfors hovrätt hade dömt 13.4.2023, och vilket hovrätten hade ansett vara fullt avtjänat på grund av frihetsberövandet, och inte den andel av sagda straff som motsvarade den del av den tid för frihetsberövandet som också hade beaktats i hovrättens dom 15.12.2023. I beslutet gällande beräkningen av strafftiden hade tidpunkten för strafftidens början antecknats som 17.4.2024 och tidpunkten för villkorlig frigivning som 4.12.2024.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att när straff verkställs, kan tiden för frihetsberövande inte beaktas på ett sätt som leder till ett slumpmässigt resultat. Verkställighetsenheten inom Brottspåföljdsmyndigheten borde i sitt beslut 3.5.2024 om strafftiden i beräkningen av tidpunkten för villkorlig frigivning som den straffpåföljd som avses i nämnda lagrum ha tagit i beaktande båda straffpåföljderna i hovrättens domar och räkna ihop dem. Tidpunkten för villkorlig frigivning borde ha fastställts så, att av detta kalkylmässiga straff hälften borde ha avtjänats i fängelse och att en tid motsvarande de tider av frihetsberövande som nämns i hovrättens domar i sin helhet hade räknats A till godo som tid avtjänad i fängelse.

Finlands grundlag 7 § 3 mom.

Fängelselagen 3 kap. 1 § 2 mom.

Strafflagen 2 c kap. 5 § 1 och 2 mom.

Se HD 2018:72

Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Mika Seppälä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Jaakko Autio. Föredragande Anna Ahlberg.