HFD:2026:86

Regionförvaltningsverket hade avslagit ett bolags ansökan om undantag från vattenlagens bestämmelse om förbud att äventyra de naturliga förhållandena i källor. Förvaltningsdomstolen upphävde beslutet på besvär av bolaget och beviljade det ansökta undantaget.

Beviljandet av undantag förutsätter att målen för skyddet av vattennaturtypen inte avsevärt äventyras. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det i bedömningen av huruvida skyddsmålen avsevärt äventyras är fråga om en helhetsbedömning där förutom den enskilda källan även dess förhållande till målen för skyddet av hela typen av vattennatur ska tas i beaktande. På helhetsbedömningen inverkar bland annat det huruvida naturtypen är sällsynt i området och tryggandet av dess förekomst där är särskilt viktigt. För att uppnå skyddsmålen för källnaturtyper förutsätts därför inte alltid att alla källor inom ett visst område bevaras, om naturtypens större förekomst i området än i allmänhet talar för att bevilja undantag.

Trots att källan och källflödet hade förlorat sina naturliga förhållanden ansåg högsta förvaltningsdomstolen att det i ärendet inte hade lämnats tillräcklig utredning om att egenskaperna var förlorade för all tid. Ett möjligt återställande av de naturliga förhållandena stöddes av en av källor och källflöden bildad större helhet i området, varvid det var mer sannolikt att egenskaperna återställs än jämfört med en enskild källa.

Utgående från utredningen i ansökan kunde man bedöma att utvecklingen av antalet källnaturtyper i Södra Finland är nedgående och naturtypen synnerligen hotad och att målen för skyddet hade äventyrats särskilt inom den ifrågavarande kommunens område. I denna situation framhävs i bedömningen av förutsättningarna för undantag skyldigheten för den som utför åtgärden att utreda naturtypens representativitet.

I ansökan hade förutom en analys av geografisk information inte framförts någon närmare information om de övriga källorna i området avseende deras naturliga förhållanden och representativitet. Därför var det inte möjligt att i ärendet bedöma vilka konsekvenser ett beviljat undantag i vidare omfattning skulle ha för att uppnå målen för skyddet av källor i naturtillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen upphävde förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft regionförvaltningsverkets beslut att avslå ansökan.

Vattenlagen 2 kap. 11 §

Vattenlagen 11 kap. 3 §

Statsrådets förordning om vattenhushållningsärenden 2 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Mikko Pikkujämsä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Seija Kultti och Juha Järvelä. Föredragande Juha Maaperä.