Högsta förvaltningsdomstolen prövade och avslog de klimatbesvär som anförts av miljöskyddsorganisationerna

Högs­ta för­valt­nings­dom­sto­len har med sitt idag med­de­la­de be­slut prö­vat och av­sla­git det så kal­la­de and­ra kli­ma­tö­ver­kla­gan­det över de ställ­nings­ta­gan­den stats­rå­det gjor­de i sam­band med sin kli­ma­tårs­be­rät­tel­se till riks­da­gen år 2024. I sina be­svär an­såg or­ga­ni­sa­tio­ner­na att stats­rå­det inte föl­jer Fin­lands in­ter­na­tio­nel­la åta­gan­den och kli­mat­la­gens krav.

I motsats till det första överklagandet prövade högsta förvaltningsdomstolen denna gång organisationernas besvär. Högsta förvaltningsdomstolen lämnade år 2023 (HFD 2023:62) ett delvis motsvarande fall utan prövning eftersom man ansåg att statsrådets beslut avge en klimatårsberättelse till riksdagen inte var ett överklagbart beslut.

Efter högsta förvaltningsdomstolens beslut år 2023 har den europeiska människorättsdomstolen i sitt avgörande (Verein KlimaSeniorinnen Schweiz m.fl. v. Schwiz, 9.4.2024) betonat att staterna har en plikt att inleda tillräckliga och rättidiga åtgärder för att iaktta sina internationella förpliktelser. Domstolen ansåg det strida mot människorättskonventionen att det i Schweiz inte var möjligt att föra frågan om huruvida staten har underlåtit tillräckliga klimatåtgärder till en domstol för prövning.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt idag meddelade beslut beaktat europeiska människorättsdomstolens dom. Även klimatlagens planeringssystem som helhet liksom lagens bestämmelser om ändringssökande har bedömts med utgångspunkt i människorättsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de ställningstaganden om behovet av ytterligare åtgärder som ingår i klimatårsberättelsen i detta fall kan utgöra en grund för att söka ändring, och besvären kunde följaktligen prövas.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i sitt beslut att statsrådet har ansett ytterligare åtgärder inom markanvändningssektorns kolsänka behövliga. Beredningen av ytterligare åtgärder har inletts och deras genomförande tar tid. I detta skede är det därför inte möjligt ta ställning till om åtgärderna kan anses otillräckliga för att uppnå ansvarsfördelningssektorns målsättning för år 2030 och målet att uppnå koldioxidneutralitet år 2035. Statsrådets ställningstagande kan därför inte anses vara lagstridigt.

Högsta förvaltningsdomstolen påpekar att slutresultatet senare kan bli annorlunda ifall det visar sig att klimatlagens bindande målsättningar inte kan uppnås med de vidtagna ytterligare åtgärderna.

Finlands naturskyddsförbund rf, Greenpeace Norden, Amnesty International Finländska sektionen rf., Suoma Sámi Nuorat ry, Ilmastoisovanhemmat ry och Luonto-Liitto ry anförde gemensamma besvär i ärendet.