HFD:2026:90

Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) hade beviljat ett bolag tillstånd att utvidga sin verksamhet som omfattade industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier och kemikalieavfall. Tillståndet gällde en ny avfallsförbränningsanläggning (högtemperaturanläggning). I området fanns från förut två andra avfallsanläggningar vars tillstånd enligt kemikaliesäkerhetslagen förblev i kraft. I den nya anläggning förbrändes både farligt och vanligt avfall.

I ärendet skulle avgöras om en riksomfattande organisation hade rätt att besvära sig över det ovan nämnda beslutet.

Enligt kemikaliesäkerhetslagen får den berörda allmänheten söka ändring i ett beslut av Tukes. Med den berörda allmänheten avses i lagen bland annat registrerade föreningar vars syfte är att främja naturvård, miljöskydd, eller hälsoskydd i det område som beslutet avser. Lagens definition av den berörda allmänheten grundar sig på Seveso III-direktivets nationella verkställighet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det i Seveso III-direktivet inte ingår bestämmelser om det geografiska område inom vilket en organisation som hör till den berörda allmänheten ska vara verksam. Därför har man i direktivet inte heller tagit ställning till att en till sitt geografiska verksamhetsområde riksomfattande miljöorganisation inte skulle ha besvärsrätt.

Ur kemikaliesäkerhetslagen framgår inte explicit vad som i definitionen avses med det område som beslutet avser. I detaljmotiveringarna till kemikaliesäkerhetslagen hänvisas till Århuskonventionen (FördrS 121–122/2004) och medlemsstaternas skyldighet att inom ramen för sin nationella lagstiftning säkerställa allmänhetens tillgång till rättslig prövning förutom för parterna även för organisationer. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg det vara motiverat att för föreningars del tolka bestämmelsen om besvärsrätt i kemikaliesäkerhetslagen på samma sätt som motsvarande bestämmelser i miljöskyddslagen. Därför var det, att föreningens verksamhet var riksomfattande, inte ett hinder för föreningens besvärsrätt enligt kemikaliesäkerhetslagen.

Enligt föreningens stadgar var dess verksamhetssyfte bland annat att trygga yt- och grundvattnens kvalitet. I kemikaliesäkerhetslagen ingick inga andra krav på grunderna för föreningars besvärsrätt än att föreningens syfte är att främja naturvård, miljöskydd, eller hälsoskydd i det område som beslutet avser. Föreningen hade således också utgående från syftet med den stadgeenliga verksamheten en i kemikaliesäkerhetslagen avsedd besvärsrätt i ärendet.

Omröstning 4–1

Lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor 6 § 23 punkten, 23 § 1 mom. och 127 a §

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU, om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (Seveso III -direktivet) art. 3.18, art. 15.1, 3 och 4 samt art. 23.1b

Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen, FördrS 121–122/2004) art. 2.5 och art. 9.2

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Mika Seppälä, Mikko Pikkujämsä (skiljaktig), Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Pekka Kemppainen.