HFD:2026:69

Tjänsteinnehavaren hade återtagit ansökan till förvaltningsdomstolen om omhändertagande eftersom det hade skett betydande förändringar i barnets och familjens helhetssituation medan ärendet behandlades i förvaltningsdomstolen och behovet av omhändertagande hade upphört.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att skyldigheten att ersätta rättegångskostnader också när ärendet avskrivs avgörs med stöd av 95 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Även i detta fall handlar avgörandet gällande skyldigheten att ersätta rättegångskostnader en helhetsbedömning av skäligheten av kostnadsansvarets fördelning.

Omständigheterna i ärendet avvek från situationen i prejudikatet HFD 2024:79 särskilt avseende den förälders åtgärder, som yrkade på ersättning för sina rättegångskostnader.

Med beaktande av de omständigheter och synpunkter som närmare framgår av beslutet ansåg högsta förvaltningsdomstolen, efter att ha gjort en helhetsbedömning av kostnadsansvarets skälighet, att det inte var oskäligt att barnets far själv fick stå för sina rättegångskostnader.

Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 95 § 1 och 2 mom.

Se och jmf HFD 9.4.2013 liggarnummer 1222 (kort referat) och HFD 2024:79

Omröstning 3–2 och föredragandens skiljaktiga mening

Ärendet har avgjorts av justitieråden Outi Suviranta (skiljaktig), Tuomas Kuokkanen, Monica Gullans, Toni Kaarresalo (skiljaktig) och Robert Utter. Föredragande Vilma Vanhamäki (skiljaktig mening).