HFD:2026:77

Avgörandet gällde frågan om förvaltningsdomstolen med anledning av Folkpensionsanstaltens ansökan om återkrav hade kunnat ålägga ändringssökanden att återbetala grundläggande utkomststöd som åren 2022–2024 hade beviljats ändringssökandens barn på den grunden, att ändringssökanden på det sätt som avses i lagen om utkomststöd uppsåtligen hade försummat sin försörjningsplikt. Ansökningarna om grundläggande utkomststöd hade gjorts av barnens andra förälder, som barnen bodde hos varannan vecka enligt föräldrarnas överenskommelse. I besluten om beviljande av utkomststöd ingick en bestämmelse om att det till barnen beviljade utkomststödet återkrävs av ändringssökanden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att när man beaktar den skyldighet för en förälder att efter sin förmåga svara för barnets underhåll vilken framgår ur lagstiftningen, och utkomststödets natur som ett stöd som beviljas i sista hand, är en förälder som har tillräcklig underhållsförmåga skyldig att svara för sitt barns underhåll så att utkomststöd inte behövs. Underhållsskyldigheten är till exempel inte beroende av hur barnets boende har ordnats. Den förälder som har tillräcklig underhållsförmåga kan i princip förutsättas vara medveten om och svara för sitt barns underhållsbehov även då barnet bor växelvis hos sin andra förälder.

Ändringssökanden hade varit medveten om att utkomststödet senare kan återkrävas av hen även eftersom Folkpensionsanstalten, i samband med att det första utkomststödet hade beviljats åt barnen, hade frågat ändringssökanden om hens deltagande i sina barns underhåll och även nämnt möjligheten att återkräva stödet. Det, att ändringssökanden inte separat blivit hörd med anledning av de senare enskilda besluten om utkomststöd och bestämmelserna om återkrav som ingick i dem, var inget hinder för att godkänna ansökan om återkrav.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ändringssökanden på det sätt som avses i lagen om utkomststöd uppsåtligen hade försummat sin försörjningsplikt, varför förvaltningsdomstolen till de i beslutet nämnda delarna hade kunnat godkänna Folkpensionsanstaltens ansökan.

Lagen om utkomststöd 1 § 1 mom., 2 §, 20 § 1 mom. 4 punkten, 21 § 1 mom., 22 § 1 och 2 mom.

Lagen om underhåll för barn 2 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Petri Helander, Taina Pyysaari, Monica Gullans, Emil Waris och Antti Belinskij. Föredragande Camilla Servo Saikko.